Vad anser man till nagon som mist en narstaende?
Vi famlar mycket efter orden nar de betyder som mest. Samtidigt finns det formuleringar som traderats i sekler forut att bidra trost och presentera medlidande i dodens skugga. De inneha formedlats pa papper med sorgkant eller som telegram, och skrivs kungen nytt som kommentarer gallande sociala medier. Men vad betyder de i sjalva verket? Ar det superb att besta rakt eller att luta sig mot konventionen? Idehistorikern Johan Fredrikzon tecknar kondoleansernas mediehistoria och reflekterar ovan konsten att beklaga.
Sjalv ville visa karna engagemang i sorgen – men hur? Jag hade tufft att formulera mig. Det blev nagonting trevande kungen temat att orden inte racker till. Pro att allena anlanda tillratta med kanslorna skrev sjalv en novell ifall hur uppsyn kamrat berattade for avta barnunge att deras mamma varje doende. Sjalv hittade kungen fastan det hade hant pa riktigt. Som ifall jag behovde traning gallande hur det skulle kannas att tvingas till nagot motsvarighet. Till min kamrat, daremot, sa jag nastan inget. For baksida av underben anser man? Hur sa anser man till nagon nar det ofattbara hander?
Samtidigt sjalv skriver det har rullar stridsvagnar pa Europas gator. Efter sig lamnar de avratta och lemlastade. Knappast hann pandemin dra sig retur forran vi igen star infor storskaligt elande. Den arme gangen flit framkallat. I sparen efter saval virusets som artilleriets harjningar beklagas forluster at alla vaderstreck. De som deltog i striden sorjs men hyllas i synonym slag som hjaltar. Kanske pro att vi som ar over amna patraffa mening i deras uppoffringar. Men aven for att vi ska axla deras mantlar. Korrekt som i fallet med den ej levande som snuddar spann vara egna liv – den som vi ofta star ordlosa infor – finns arme langa traditioner fran formuleringar och atborder. Det finns ord som tvungen sagas, andra som bor undvikas. Somligt forblir outtalat, men finns dar nagonstans anda.
Va ar det i sjalva verket vi gor nar vi beklagar sorgen? Vilken sorts utsagor ar det vi forvantas alstra for att hugsvala varandra nar doden gastar?
Om det ar sant att hur vi forhaller oss till doden anser nagot om var syn kungen livet, kan kondoleansbrevet som kulturell fenomen erbjuda en genvag till de stora fragorna.
I slutet av medeltiden fanns det instruktioner for konsten att do – ars moriendi
Skrivande betraktas ofta som en dust kontra forgangelse. Men hur ska vi enar fatta den skrivakt som uttryckligen kommenterar en avbrack? Doden ar definitiv. Det ar deadline – bokstavligen. Doden avslutar det som varit och samtidigt allt som skulle kunna ske. https://kissbrides.com/sv/blogg/asiatiska-dejting-webbplatser-och-appar/ Man kan inte langre knysta: vi far se hur det bli. Vi vet hur det blev. Skrivandet ar pa massa satt motsatsen. Man provar, stryker ut, utfor om. Man skjuter upp, man byter led. Stadse blir det nagot. Man far kika tiden an. I kondoleansbrevet moter den har oppna forsoksformen dodens absoluta punkt. Det ledning sig namligen om en konfrontation mellan en sma lapp med nagra omen gallande och en oaterkallelig utradering fran leva. Det kan lata lite overspant, men i princip sa ser det ut.
Klocka denna obalans mellan den darrande pennan och den obevekliga doden, kan man se hur en oskadd uppsattning regler, protokoll och tekniker vuxit fram. Men kanske borde vi tillika papeka konsten att beklaga? Ju mer man fordjupar sig i kondolerandets olika skepnader framstar det som en kulturteknik i originell precis, som en lank av operationer med en lang och varierad historia.
Haromaret gick uppsyn vans fru bort i cancer
Dodsannonsen, som alltemellanat kallas minnesteckning, dodsruna eller nekrolog, ar beslaktad med men skiljer sig otvetydigt fran kondoleansbrevet. Runans mission ar att sla fast att ett dodsfall agt rum. Den inneha ett informativt syfte riktat till en allmanhet. Den redovisar mellan vilka datum den avratta levt, vilka som ar narmast sormankomster. Innan nyhetspressens epok kunde dodsfall annonseras i genom utrop kungen gatan: ”gott folk, be forut var systers sjal som lamnat jordelivet denna dag”. Och den som i vara dagar ar valbekant och borjar alstras aren far finna sig i att det finns fardigskrivna minnesrunor hos massmedia. Gallande engelska kallas de ”canned obituaries” – nekrologer gallande dosa. De ligger forberedda pro att kompletteras med nagon sista rad innan de skyndsamt publiceras sa inom kort dodsbudet anlant.
